Idag är det midvinter. Vintersolståndet. Datumet då dagen är som kortast och natten är som längst. Och när vi vaknar imorgon är vi redan på väg mot ljusare tider. Är inte detta en dag att fira, så säg? Maken och jag har gjort en liten tradition av just det, med god mat och gott att dricka. Ikväll firar vi också att maken har fått ett nytt jobb och att jag har stängt jobbdatorn för en lång och välbehövlig vila ända fram till den 4 januari. Vilken känsla det ändå är att vinka adjö till sina kollegor (i virustider blir det inga kramar) och säga "vi ses nästa år".
Nu har vi två lediga dagar till julstök, men någon stress känner vi inte alls. I år får det bli som det blir, helt enkelt. Fast angående det där med gran har jag nog ändrat mig. Kanske införskaffar vi ändå en liten sådan under morgondagen. Jag tycker ju det är så himla mysigt.