Höjden av lathet är när man köper färdiga torkade apelsiner på påse för att slippa joxa och torka egna till den där apelsingirlangen man absolut vill ha i köket. Och ännu mer höjden av lathet är det när man hittar fjolårets apelsingirlang i en låda på vinden innan man ens har öppnat den där nyköpta påsen. Helt sonika hänger jag upp den gamla istället, fnissar och gnuggar händerna av förtjusning över den besparade arbetstiden. Sen kostar jag ändå på mig att känna mig lite duktig, för de där apelsinerna har jag ju faktiskt torkat själv. Bara inte i år...
I år får girlangen hänga under den för året nya lilla hyllan ovanför kökssoffan. Och se, det finns ju faktiskt färdiga hål i hyllan att knyta fast snöret i, och därmed slipper jag gå ner i källaren och hämta upp burken med häftstift. Ännu mer insparad arbetstid, hihi!
Några julgardiner har jag inte brytt mig om att sätta upp, och på hyllan har jag inte ändrat om så mycket mer än att två tomtar och två trägranar har kommit på plats. Den gröna viktorianska tallriken som jag köpte i London är ju julig så det förslår, och den senapsgula tallriken matchar apelsinerna alldeles utmärkt.
Jag hittade en julhandduk som var strykt och klar i linneskåpet, så den får hänga på diskmaskinen. Då gör det kanske inte så himla mycket att det ligger en ostruken jullöpare på köksbordet. Och köksmattan kan man bara vända på, så blir den vintervit istället för sommargrön. Himla fiffigt.
På köksbordet står det en sprucken gammal skål, som med största sannolikhet kommer från min farfars barndomshem i Västmanland. Man känner att den lätt skulle kunna gå sönder, om man inte lyfter upp den på rätt sätt. Jag är väldigt rädd om den och tar bara fram den till jul. Svenska cox orange-äpplen smakar mums på vintern, hälsar han som är duktig på att äta frukt. Själv tar jag mig hellre en chokladbit när det är fruktstund här hemma. Kakaobönan växer ju också på träd, hihi!
Det är inte bara ärvda saker med en historia som kommer fram här hemma till jul. Den lilla Jysk-ängeln som var ny här hemma förra året har blivit en ny favorit. I år har jag gett henne en krona i form av en gammal ljusmanschett. Jag tror hon gillar den, för hon ser faktiskt ganska nöjd ut.
Har jag sagt att jag fortfarande är smått nyförälskad i vårt kök? Ett och ett halvt år efter renoveringen är det här vår absoluta favoritplats, och folk som kommer och hälsar på vill nästan inte sitta någon annanstans. Fast nog är det så att vi nästan har börjat snegla illa på de andra rummen här hemma. Vartannat år är ett lagom tidsspann mellan renoveringsprojekten, så kanske blir det dags att ta tag i något nytt under 2023. Vi får väl se vad det kan bli.
