Jag ligger lite efter när det gäller mitt nyårslöfte om att läsa minst 12 böcker i år. Ja, ganska långt efter faktiskt, men sommarhalvåret brukar vara en bra tid för läsning. Efter midsommar har jag faktiskt lyckats klämma två romaner. För ofta är det så med läsning för min del; det gäller att komma igång och sen vill jag bara fortsätta. Ska vi ta en titt på vad jag har läst?
Jag började lite lättsamt med "De sju systrarna" av Lucinda Riley (som så tragiskt gick bort i cancer alldeles nyligen). Det är den första delen i en bokserie, som tycks vara omåttligt populär just nu. Romanen utspelar sig på två olika tidsplan. I nutid får vi möta Maia, som efter sin adoptivpappas död får ledtrådar att söka sina biologiska rötter i Brasilien. I dåtid skildras både en fin kärlekshistoria och byggandet av den gigantiska Kristus-statyn i Rio de Janeiro, och här väver författaren in verkliga personer och händelser i berättelsen på ett riktigt snyggt sätt. Däremot känns delen som utspelar sig kring huvudpersonen Maia i nutid oengagerande och platt. Det blir nästan lite som kiosklitteratur, med stereotypa karaktärer och förutsägbar handling. Boken var helt OK som avkopplande semesterläsning, men lämnade inte något bestående intryck hos mig. För min del räcker det nog med att ha läst en bok ur den här serien. Eller blir det kanske bättre sen?
Jag har läst och tyckt mycket om de tidigare böckerna av Alex Schulman, så hans senaste roman "Överlevarna" har stått på min att-läsa-lista sedan den kom ut förra året. Tidigare har författaren skrivit autobiografiska romaner med sin egen familj i fokus, men den här boken presenteras som fiktiv. Läsaren får följa tre vuxna bröder, som reser tillbaka till sin barndoms sommartorp för att sprida askan av sin döda mor. Perspektivet är mellanbroderns, och genom hans minnesbilder förstår man mer och mer att brödernas barndom inte alltid har varit så lätt, och att detta påverkar dem även som vuxna. Berättartekniken är imponerande med två parallella tidslinjer, där kapitlen i dåtid går framlänges, medan de i nutid nystar upp berättelsen baklänges. Alex Schulman skriver fenomenalt bra och målar upp flera riktigt tunga scener som är svåra att lämnas oberörd av. På slutet kommer det en oväntad "knorr" som verkligen knockar mig, men som samtidigt får berättelsens olika delar att falla på plats. Jag tyckte mycket om den här boken och har svårt att släppa berättelsen så här efteråt. Alex Schulman bekräftar att han verkligen är en av Sveriges bästa samtida författare.
Så härligt det är att läsa, ändå. Jag vill verkligen ta mig tid till det nu på semestern, och jag känner att min hjärna behöver få lite ny "gödning" både när det gäller språk och perspektiv på tillvaron. Så vad gör väl det om det väntar fler regniga dagar. Bokhögen på mitt nattduksbord är full av semesterresor som väntar. Resor som inte kräver coronaintyg.
