Idag har regnet drisslat över Solhäll mest hela dagen. Ljudet mot smattrande regn mot plåttak är riktigt mysigt, faktiskt. Nästan lite meditativt, och så blir det ju så lummigt och grönt i trädgården. I rabatterna längs husväggen på framsidan är det riktigt fint nu, med mängder av klockhyacinter längs husgrunden. De är en hälsning från svunna tiders trädgårdsägare. Lite fint, på något sätt.
Den galet växtkraftiga rosbusken (som jag tror är någon vildare variant av honungsros) lever som vanligt sitt eget liv, men är faktiskt ovanligt tät och fin för tillfället. Jag gick nämligen väldigt hårt åt den i höstas och klippte in den väldigt mycket. Fast den växer alltid som på stereoider och sticker nog snart iväg igen. Vi får se hur den blir i sommar. Kanske gräver jag upp den och sätter den någon annanstans, där den kan få härja fritt bäst den vill.
Jag gick även ganska hårt åt klätterhortensiorna på sidorna av glasverandan i höstas. Det kanske man egentligen inte ska, men de var helt förvedade på sina ställen och var verkligen i stort behov av en uppfräschning. Nu har de också blivit tätare och finare än någonsin, så det lönade sig uppenbarligen att vara brutal.
Stenpelaren med tillhörande kruka står kvar där den blev ställd när den hade blivit hämtad. Den är supertung och inget man flyttar runt på hur som helst. Den får nog stå där den står, tills jag har tänkt ut en mer permanent plats. För det är ju så det funkar på Solhäll: Sakerna hittar hit först, och planen kommer sen. För sån är jag, tralala.