Vi hade lite bildrama här hemma på morgonen. På den lilla bilen (som naturligtvis stod parkerad ytterst) hade handbromsen fastnat i låst läge på ett av bakdäcken. Efter mycket om och men lyckades maken backa ut på tre däck, så att han sedan kunde ta skåpbilen till jobbet. Det låsta däcket skapade en rejäl vallgrav i gruset på uppfarten, kan jag säga... Sen blev det samtal till verkstan i Osby och hämtning av Assistans, och framåt 10-snåret åkte jag kollektivtrafik till jobbet för första gången på ett helt år. Rustad med både munskydd och antikroppar kändes det faktiskt helt OK. Värre var det med flåset till och från busshållplatsen...
I slänten på baksidan blommar 'Cunningham's White' för fullt, lyckligt ovetande om dramat som utspelade sig på framsidan imorse. Jag tillhör ju egentligen skaran som planterar en rhododendron för att jag uppskattar det tjocka bladverket och vintergrönskan, men jag får ändå tillstå att det är maffigt med de stora vita blommorna som kontrast mot allt det gröna.
Glad är jag också över att stefanandran som jag planterade förra sommaren ser ut att ta sig bra. Tanken är att den ska "rinna ner" och täcka den bara jorden på sikt. Dess rötter binder ju också jorden på ett bra sätt, så att den inte kanar iväg neråt. Längre ner har jag satt murgröna som tillfällig marktäckare, men den kommer jag säkert få flytta på vartefter stefanandran växer till sig. Tillfälliga lösningar är en av mina paradgrenar när det gäller plantering, hihi! Men vad gör man inte för att hålla ogräset stången.
