Nu har bloggen handlat om vår resa till Frankrike i flera inlägg.
Jag är så glad att jag tagit mig tiden till att skriva ner om de olika platserna och dagarna. Det blir ett fint minne och lite dagbok för mig också.
Folk kanske tror att jag delar allt men det gör jag verkligen inte och jag har ett stort behov av att få ha saker för mig själv. Jag delar bara det jag vill och känner för. Jag är egentligen inte en så öppen person utan jag har ett stort behov av integritet, tystnad, ensamhet och tid för tankar.
Att dela med mig av resan har känts fint för min egen skull.
Och så har jag även bjudit in Er att ta del av det på ett sätt.💗
Det kändes också så bra...💗😍
För jag vet ju att jag har en del fina trogna läsare här.💗💖💗
Det påminner ni mig definitivt om ibland.💗
Efter att vi kom hem blev jag mycket sämre igen.
Det har jag inte skrivit om alls då jag bara velat ta vår underbara resa steg för steg.
Finaste minnena på länge.
Och inte blanda in något annat!
Jag är så otroligt tacksam för alla kommentarer och meddelanden jag fått på instagram när jag skrev hur jag mådde nu när vi kom hem igen, att jag blev sämre igen och det bara rullade vidare så...
Det är ovärderligt och det ger mig tankar, tips, råd...Man är aldrig ensam och det som hjälpt någon annan kan kanske hjälpa mig...Det är svårt med smärta och värk.
I mitt fall smärtor i ansiktet.
Dock ibland,
så kan man känna att man inte orkar prata om det...så det blir väldigt dubbelt...
Men det är det som är så skönt med mail, meddelanden osv, man svarar när man kan och orkar.
Jag har behövt vila mycket sen vi kom hem. Fått öka dosen kortison ännu mer till hemska mängder, men vad har jag att annars ta till...
Dock är det så nu att jag måste trappa ner, man får inte äta den mängden kortison jag äter nu i så många dagar...så en långsam nedtrappning måste påbörjas.
Jag har också bett om att få ta ett speciellt prov på en fästingburen sjukdom som jag blev tipsad om genom någon annan som var väldigt sjuk och det har jag fått gjort nu och det är skickat till Sahlgrenska i Göteborg.
Jag har också fått mycket tips från vänliga fantastiska människor som följer mig att det finns Smärtkliniker...Mediciner som hjälpt dem...hur de kunnat läka och bli bra från jobbiga sjukdomar och nervsmärtor...
Jag vet ingenting, så mycket kan jag säga...
Så känns det ok jag, jag känner mig som vanligt, och så sätter det igång igen...
Upp och ner, fram och tillbaka. Jag vet inte i förväg hur dagen blir med smärtor....
Det är så svårt att förstå, även för mig...
Och hur ska man kunna förstå det...fast att jag är fullproppad med kortison...att värken och smärtorna kan bli så stora ändå...
Nåväl, en dag i taget som jag säger och det har blivit mycket läkarbesök nu...igen...
Hoppet tänds, hoppet släcks...
Fram och tillbaka.
På bilderna har jag på mig de nya färgerna på ponchotröjor som kom i tisdags.
Visst är de snygga!
Och så populära...
Väldigt roligt!
Dessa färger sålde slut direkt men har beställts om.
Tack för att ni läser.
Tack för att ni handlar.
Tack från mitt hjärta.
Kram från mig.
💓