Denna helg blev ovanligt kyrklig. I fredags åkte jag och systrarna upp till fastlandet över dagen, för att gå på begravning. Pappas syster, vår faster hade somnat in, 91 år gammal. Äldst av fyra syskon och den sista i syskonskaran att lämna detta jordeliv. Vi är glada att vi kom iväg, det har ju varit strul med en färja som gick sönder förra veckan, vilket inneburit lite av ett kaos för alla resenärer och turlistan är ännu påverkad av detta. Vissa folk har blivit strandade här på Gotland i fem dagar! Vi hade dock tur att just vår färja gick som den skulle, för med bara en timmes försening hade vi inte hunnit fram till begravningen.
Sen var det väldigt viktigt att vi kom hem till Gotland igen också, för på lördagen var det dags för nästa kyrkobesök, eftersom det var dop för en av systrarnas barnbarn, i Gnisvärds strandkyrka. Sist vi var här på dop, i september i fjol, fick hela släkten den glada överraskningen att lillebror låg i magen, och nu var det alltså dags för lillebror att döpas!
Huvudpersonen skötte sig exemplariskt, skrattade och var glad hela tiden, svarade till och med när prästen ställde frågor, och då här han ändå bara fem månader ;) Storebror tyckte inte att det var lika kul i kyrkan, men på kalaset efteråt var han i sitt esse, öppnade paket och jagade såpbubblor!
