Jag vet inte om det räknas som barndomshem, om man flyttade dit som 10-åring, men i alla fall, huset vi flyttade till då, 1974, har varit i släktens ägo sedan min pappa sålde det till sin bror, någon gång på 80-talet. Men nu, när både min farbror och hans fru inte längre är i livet, så huset är till salu. Och jag blev förstås nostalgisk när jag såg bilderna, på mäklarens sida.
Huset byggdes 1974. Vi bodde innan i en tidstypisk 60-tals katalogvilla, en gul tegelvilla med källare. Nu behövde vi tydligen större, vi var tre barn och pappa hade egen firma och var väl trött på att ta emot kunder i källaren. Och det blev en rejäl villa, med 70-talsfärger. Och förutom i badrum, kök samt källaren hade vi heltäckande mattor i varje rum! Samt mörka vävtapeter, ja allt var mörkt, inte ens taken var vitmålade. Båda mina föräldrar var inredningsintresserade, och modernt skulle det vara, färgerna gick i brunt, grönt, gult och orange.
Och faktiskt finns mycket av det som var då, bevarat. Min farbror med fru har nog bara ändrat det absolut nödvändiga. Samt målat de flesta väggarna vita och bytt ut heltäckningsmattorna, förutom i vardagsrummet där en sammetstapet samt heltäckningsmattan ännu är kvar, det måste väl tyda på rätt så bra kvalitet! Till och med kylen från 1974 fungerar ännu, är inte det fantastiskt? (sen hur energisnål den är förtäljer inte historien). Kaklet här ovan har de bytt, för inte hade vi vitt inte (vi hade samma plastmatta som på golvet) Alla "vitvaror" i köket var brungula, och i badrum fanns heller inget vitt porslin.
Här en bild som jag tog för ett par år sen när jag var på besök hos dem. Vi hade två badrum bredvid varandra, jag, mellansyrran och pappa hade det vänstra, och mamma och storsyrran huserade i det högra. Här är porslinet utbytt, men mattorna och kaklet är ännu intakt!
Gästtoaletten har ännu kvar sitt mörka porslin, och tapet. Notera det gula elementet, jajamensan, inget var vitt!
Det här var mitt rum. Tänk er mörkbruna vävtapeter, och heltäckande gul matta. Garderoberna är kvar, och bredvid där hade jag ett väggfast skrivbord. Det minns jag var lite jobbigt, att det inte gick att möblera om...
Den enda bilden jag hittade på mitt sovrum är denna, där man i alla fall kan se de bruna tapeterna. Samt en stolt 10-åring med sitt första husdjur, marsvinet Laban! 😅 Tror ni kan ana mitt hästintresse också... Hästbilderna skulle dock sedermera bytas ut mot ABBA-bilder!
Här kan ni förresten se storsyrrans rum, vitmålade väggar men annars intakt, och likadana garderober och skrivbord som vi alla barn hade likadant.
Den här bilden hittade jag i mitt fotoalbum. Vår fina Golden retriever Bella ligger i syrrans säng, här kan ni se den mörka tapeten inne hos henne också, och hur det var uträknat att sängen skulle få plats bredvid skrivbordet.
Och mammas sy- och arbetsrum, som låg mellan mitt och syrrans rum. Här är heltäckningsmattan kvar, samt inredningen precis som vi hade det! Undrar egentligen hur praktiskt det var med såna där jalusidörrar på garderoberna? Ur städsynvinkel alltså? För att inte tala om de små fönsterna, med fasta spröjs, ja dem vet jag att mamma klagade på...
Vill ni se fler bilder så in och kolla hos
mäklaren, eller på Hemnet, leta då efter Birkagatan i Visby. Om ni som jag tycker att sånt här är roligt.
