Strax efter 8 imorse svängde Folkes Bygg in på uppfarten för att hämta fönstren och pardörrarna på glasverandan. Några små spikar drogs ur, lister på insidan skruvades av och sedan knackades varje fönsterparti ut med största försiktighet. De lossnade förvånansvärt enkelt, får jag säga. På en knapp timme var alla urplockade. Vid närmare inspektion såg ramarna ut att vara i riktigt gott skick, iallafall av kanterna att döma.
Att stå på en veranda utan fönster och dörrar kändes lite som att ha en veranda utan fönster. (Om ni förstår hur jag menar.) Om huset har haft en glasveranda redan från början eller om den är tillbyggd i efterhand vet vi faktiskt inte. Den är nog iallafall från förra sekelskiftet, för det är munblåsta glas i både dörrar och fönster.
Sen bommades öppningarna igen med plywoodskivor. När det är dags att skrapa färg runt karmarna kommer de att tas ner igen, men det känns bra med lite skydd mot blåst och regn fram tills dess. Nu kan man nästan tro att vi bor i ett ödehus. Fast ändå ett ganska prydligt sådant.
Någon dag i nästa vecka ska vi ta oss till Folkes Bygg och titta på vilka färgnyanser vi ska välja. Någon radikal förändring blir det dock inte; vi håller oss till vita fönster och röd dörr. Så härligt att vi får detta gjort innan sommaren! Jag älskar våra verandafönster och är så glad att de äntligen ska få lite TLC (tender love and care). Ännu gladare är jag över att vi inte ska göra det själva, fast gladast av alla är nog ändå verandan...