En sån här katt i keramik, från Lisa Larsons serie Lilla Zoo, hade mamma. Jag tror den fanns i hemmet redan när jag var rätt liten. Men när vi skulle dela upp bohaget efter mamma var det ingen som tog hand om den. Jag tror den var lite lagad, men ändå. Jag har tänkt på den lite då och då de senaste åren, varför ville jag inte ha den? Tror nog jag egentligen alltid tyckt att den var lite ful. Men smaken kan tydligen ändras, den har gått från ful till fulsnygg till kul inredningsdetalj, och ett habegär uppstod så småningom.
Så jag tog saken egna händer, och budade hem en liten katt. Det är visserligen inte just den som mamma hade, men den ser ju likadan ut, så nu tänker jag som att det nästan är som att det varit hennes. Det var i alla fall en ägodel hon tyckte mycket om. Hon älskade katter, och hade en liten samling av porslins- och keramikkatter, men just den här stod i ensamt majestät på hallbyrån. Min får stå här på stringhyllan så länge, med mammas foto där bakom. Kanske att den hamnar nere i hallen sen när jag renoverat där, vi får se!