Min nya favoritpodd.

När hände det sist att jag skrev två gånger på bloggen samma dag?!

Länge sen...länge sen...

Men just nu har jag uppenbarligen ett litet extra behov av att skriva och ventilera tankar och delvis känslor...

Så jag gör som jag alltid gjort, skriver när andan faller på.

Jag måste tipsa om min nya favoritpodd tänkte jag.😊

Det har bara släppts två avsnitt ännu så länge, men denna podd har redan seglat upp som nummer 1 på favorit topplistan för mig.😍

Syrran och Jag

heter podden och det är Marie Olsson Nylander (från bla Husdrömmar Sicilien) och hennes syster Susanne som har denna podd.

Love it!

Precis vad jag gillar att lyssna på.💗

Och lite ointressant fakta...😊😉

Jag råkade se Marie på Väla i somras. Jag stod i en toalettkö och när en av dörrarna öppnades var det just hon som kom ut...😊

Jag blev nog lite starstruck faktiskt...😍😇

Så otroligt sagoväsen vacker och med den unika stil som är just hon så var det svårt att inte notera att det var just den Marie som dök upp...

Ja jag älskar allt hon gör och tar sig för.

Så det blir ett litet poddtips det.

Vårfina nya sjalar!

Sjalarna finns i blått och grönt och har lite vackert guldstänk i mönstret...

Idag var en speciell dag.

Jobbig.

Och ändå med lite hopp inbäddat...

Någon som lyssnar och tar sig tid för att hjälpa mig och reda ut sjukdomssymtom...

Det är det jag behöver nu...hjälp och sjukvård.

När jag vaknade idag hade jag smärtor, stickningar och brännande värk runtomkring halsen, nytt symtom (!), och väldigt otäckt, och detta efter en natt som känts som med feber och en stark brinnande värk över ögon och stark hetta i hela ansiktet...jag upplever tydligt hur jag bara blivit sämre och sämre för varje dag som gått denna veckan...och det är så hemskt. Och oroligt...

Min kropp är inte den jag känner. Den har bara blivit sjuk...den ropar till mig; hjälp mig bli frisk från denna infektion!

Jag kan väl säga att jag bara väntade på att få komma till doktorn idag efter jobbet...

Och där blev jag så väl bemött. Precis vad jag behövde för att känna lite hopp och tro.

Fortsättning följer.

Kram M