Min lilla katt.

Min kudde är smutsig

av en liten katt som kommer in från natten

och lägger sig tätt intill

på det vita dunet med sitt mjuka ansikte tryckt mot mitt.

Det är så tröstande.

Känner han att jag är sjuk kan jag undra...

Han har haft sina perioder innan när han vill ligga med på min plats så han kunde lägga sitt ansikte över mitt från nacken, med tassen lite över...

Så mjukt. Försiktigt. Buffande. Kramande.

Men nu måste han ligga ansikte mot ansikte.

Kind mot kind.

Vänder jag mig om till andra hållet så följer han efter.

Fina lilla katt.

Tänk vad ett djur kan trösta.

Det har känts som feber i kroppen i helgen när alla tabletter jobbar på.

Igår låg jag med en blöt handduk över ögonen hela dagen för att lugna den brännande smärtan.

Kroppen kämpar på, för även om det lugnar sig inuti så är det så mycket upp och ner och snabba växlingar.

Och min lilla katt,

han lyssnar in och känner.

Trycker in sig på kudden så han får plats, om och om igen

för där

ska han vila sitt ansikte på mitt och spinna en sång.

Tills han somnar själv...

Den ordlösa trösten.

Min lilla katt.💓

Visst är det fint att göra bukettreden som hjärta till denna dag...💗

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag.

Vi har massvis av fint i butiken.

Kram M