Jag kan vara otroligt seg med att få upp tavlor, när jag tapetserat eller målat i ett rum. Det blir väl som så att man vänjer sig, till slut ser man inte att det saknas något. Sen är det väl att jag känner mig själv, jag är inte så där vidare strukturerad när det kommer till upphängning av tavlor.. Nej, jag tjoffar till en spik in i väggen, provar med tavlan, jaså det blev inte helt bra, nytt spikhål och så vidare... Och här i min lägenhet är de flesta väggar i betong, så om det är en lite större tavla med tyngd, så krävs det att man borrar, pluggar och skruvar i en skruv. Så det är lite motstånd från min sida, att ta tag i tavelbiten...
Ta den här tavlan i vardagsrummet till exempel (som för övrigt är ett foto jag förstorat upp, som jag tagit på Gnisvärds strand), ni anar inte hur många hål som döljer sig bakom tavlan... Tur jag har tänkt att göra iordning väggarna i det här rummet så småningom, sen skall jag bli en bättre människa när det kommer till tavelupphängning.
Mitt senaste renoveringsprojekt, som blev klart förra året, är ju trappan, hallen uppe och gästrummet. I gästrummet satt jag faktiskt upp tavlor med en gång. Två stora fina tavlor som jag ärvde av pappa. Men det kändes lite tråkigt att ha tavlorna där inne, jag är ju inte där dagligen precis, så jag fick inte njuta av de tavlorna själv.
Den här tavlan, en litografi av
Lars Jonsson, (som bor på Gotland), hade varit jättefin i trappuppgången, och jag bestämde mig för att den skulle sitta där istället. Både ram och motiv skulle passa perfekt i färgen mot väggen och ledstången också! Men den här tavlan är stor och tung, så det skulle borras och skruvas först. Men som jag höll på så fick jag inte till det, skruvjäkeln gick inte in tillräckligt långt hur jag än slet...Och då hängde inte tavlan dikt an mot väggen och det var inte snyggt. Det är inte lätt att stå och skruva i en trappa heller, när skruven skall vara rätt så högt, och man inte kan lägga sin tyngd emot skruvdragaren. Svetten lackade, och skruven hackade, och jag undslapp mig väl en och annan liten svordom... Men till slut fick jag ge upp, skruven åkte ur, och...
...tavlan hamnade i vardagsrummet i stället, där jag haft en hylla. Skruvarna till hyllan sitter ännu kvar bakom tavlan, ifall jag vill ha tillbaka den. Omväxling förnöjer heter det ju.
I trappuppgången hamnade istället den andra stora tavlan, som dock inte väger någonting, så där räcker det med en betongkrok, ni vet en sån där i plast med fyra småspikar i. Och den blev ju väldigt bra där med måste jag säga. Konstnären heter Mona Fardelin och motivet är från Ekeviken, en strand på Fårö.
Egentligen hade jag tänkt ha en slags tavelvägg här i trappan, med många mindre tavlor, men med min beslutsångest så hade det inte skett något på väldigt länge, och nu ville jag ha upp något, och den här blev fin här tycker jag.
Jaha, och hur blev det i gästrummet då? Jo, här fick en spegel komma upp, som legat till sen jag flyttade hit. Vi hade faktiskt den ovanför den här byrån i hallen i huset. Och här är det en trävägg, så här var det bara att skruva i en rejäl skruv så var det klart.
