När jag var liten och bodde i Uppsala hade jag en sådan där liten prylhylla med olika små fack som var poppis på den tiden. I den samlade jag små munblåsta glasfigurer, porslinsfigurer och diverse andra småpryttlar, som jag både hade fått i present och köpt för min veckopeng. Jag ryser fortfarande över det traumatiska minnet av när den där prylhyllan åkte i golvet med ett kras. Vilken olycka...
Nu har jag blivit en medelålders (ochg lite till) tant, men har fortfarande inte vuxit ifrån min barnsliga faiblesse för små och menlösa prydnadsprylar. Fast små porslinsballerinor i tallrikshyllan vill man ju inte vara utan. Och en rådjursfigurin. Och en trä-äpple. Och lite annat krafs, som liksom bara hamnar där. Och dessutom finns det ju andra småhyllor i huset att fylla. En sak är iallafall säker: En gång prylmaja, alltid prylmaja.