I mångt och mycket finns det ändå ett tydligt före och efter corona. Ett exempel för min del är Luciafirandet. Före pandemin var Luciadagen verkligen en av årets absoluta höjdpunkter. Då deltog min damkör alltid i en stor luciakonsert i kyrkan i byn tillsammans med musikskolans barn- och ungdomskörer. Det var något att se fram emot hela hösten, för det var alltid så himla stämningsfullt och gav så mycket energi och glädje till både oss som sjöng och till dem som lyssnade. I pandemins kölvatten har konserterna ställts in de två senaste åren, som så många andra kulturevenemang i samhället, och mer än så krävdes det tyvärr inte för att traditionen skulle rinna ut i sanden. Ungdomarna som var ungdomar för två år sedan har blivit stora och flyttat från byn, och barnkören har inte hunnit ha någon direkt tillväxt heller.
