I gröna rummet har vi fönster på två väggar. Dual aspect alltså, som man har lärt sig att det heter genom alla engelska husletarprogram. Ut i rummet från fönstret på kortsidan (på södersidan av huset) står vårt matbord. Framför fönstret på långsidan (som vetter ut mot framsidan av huset) har jag provat på att ha lite olika saker, men jag har aldrig känt mig riktigt nöjd. För några år sedan hade jag ett litet blomsterbord med infälld zinkbricka, som jag hade hittat på loppis. Det var ett ganska charmigt bord, men mer som en liten pall än ett bord. Det var alldeles för litet, helt enkelt.
På en annan loppis hittade maken en blomsterbänk med upphöjda kanter, som jag målade om i grönt i två olika omgångar med något års mellanrum. (På bilden här nedanför är det den första varianten; en lite kallare grön som jag aldrig riktigt gillade. Senare målade jag om det i samma gröna nyans som köksluckorna, och det blev bättre.) Den här bänken var inte heller så hög, men fyllde iallafall ut lite mer på bredden än vad det vita bordet gjorde. Bänken var för all del också ganska charmig, men kändes inte helt rätt den heller.
Ganska länge har spanat lite efter ett riktigt fint gammalt blombord att ha där istället, gärna ett i jugendstil på höga ben med ribbor, men sådana springer man ju inte direkt på så ofta. Men så igår hittade jag ett lågt bord på Köplundens Antik i Ryd. Eller rättare sagt, maken hittade det och sa: "Där står ett sånt där bord som du skulle kunna komma hem med." Jag älskar ju verkligen småbord, och har redan klämt in flera stycken på olika ställen hemma. Nu tog det mig bara två sekunder att tänka om och komma fram till att det där bordet skulle kunna funka hur bra som helst i gröna rummet. Och tänk, det gjorde det ju faktiskt också. Det är alldeles lagom både på höjden, bredden och djupet, och det känns inte alls lika mycket som en "tillfällig lösning" som innan.
Det är ett gediget gammalt träbord, som man ser har varit målat i flera olika färger genom åren, men som till sist har målats eller laserats brunt. Bordsskivan har sina skönhetsfläckar, men jag väljer att se dem som historier från ett tidigare liv. I affären tänkte jag att det inte var värre än att jag kunde måla om underredet om jag inte gillade det, men nu är jag nog faktiskt inne på att låta det vara precis som det är. Det finns en liten låda i sargen, som fungerar fint att dra ut. Än så länge har jag inte stoppat ner något där, men det ska nog inte vara något som helst problem att komma på något. Lådan undertill ropade vi in på auktion i somras, och den ska jag nog också kunna fylla med något utan några som helst problem.
På bordsskivan har jag ställt en liten kruka från Bergs Potter, en grön porslinsvas och en loppad ärggrön ljusstake i ministorlek, fast det där kommer nog att ändra sig över tid. Det är ju så himla roligt att ändra om, vartefter man hittar saker i sina gömmor som man vill testa att ha framme. Krukväxten har jag för övrigt snott från köksfönstret, så där behöver jag något annat nu. Fast att det blir tomt och tråkigt där ett tag kan jag leva med, för nu är det ju mycket roligare att det är fint på bordet, hihi!
Till jul blir det här alldeles säkert ett perfekt avlastningsbord att ställa julmusten och julsnapsen på. Eller så ställer jag min söta lilla adventskyrka där. Eller julkrubban, som vi inte har haft framme på flera år. Åh, få rman lov att börja smygplanera lite grann?
Kanske är det höstmörkret och det faktum att vi närmar oss advent, men jag börjar uppskatta inslagen av mörkbruna träslag i gröna rummet mer och mer. Det blir så himla ombonat och mysigt med lite murrigare färger mot den gröna tapeten. Eftersom det även finns ett ljusgrått skåp, ett vitt väggvitrinskåp och ett vitt sidobord med vit tallrikshylla i rummet, så blir det ändå en lagom balans mellan mörkt och ljust.
Kanske hittar jag något helt annat att ställa här så småningom, men just nu känner jag mig väldigt nöjd. Ni vet så där nöjd så att man gör sig små ärenden förbi här bara för att få titta, hihi! Tur att man är så lättroad som man är.
