Vi har börjat titta på "Dahmer: Monster - The Jeffrey Dahmer story" på Netflix. Det är en dramatiserad serie i 10 avsnitt om den amerikanske massmördaren Jeffrey Dahmer, som dömdes för 17 bestialiska mord på unga män i början av 1990-talet. Den här historien är verkligen makaber och olustig på alla sätt och vis och rekommenderas verkligen inte för den med svaga nerver, men jag måste ändå säga att det är en otroligt välgjord TV-produktion. Berättartempot får lov att ta god tid på sig och skådespeleriet är fantastiskt bra, i synnerhet Evan Peters som gör huvudrollen. Näst efter fjärde säsongen av "Stranger Things" är visst detta Netflix mest strömmade serie någonsin med 701 miljoner visningstimmar. Onekligen en mått svindlande siffra.
Jag gillar ju dokumentärer av allehanda slag, - gärna i true crime-genren. Medan min man var på möte i måndags kväll, så klämde jag alla tre avsnitten av "The Real Bling Ring Hollywood Heist". Den handlar om en grupp tonåringar som gjorde inbrott i kändishem i slutet av 2000-talet, med fokus på att raida garderober på märkeskläder, samlarklockor, Gucci-väskor och dyra smycken. Några av de kändisar som fick "besök" var Paris Hilton, Lindsey Lohan och Orlando Bloom. I den här dokumentären intervjuas både förövare, offer, advokater, poliser och åklagare, och budskapet är tydligt: Verkligen ALLA strävar efter att bli kändisar i Hollywood, kosta vad det kosta vill. Ganska intressant, faktiskt. Men också väldigt sjukt.
Annars är det ju inte mycket som går upp emot en hederlig engelsk deckare. På SVT Play hittar man just nu den 23:e (!) säsongen av BBC-serien "Tyst vittne", vars avsnitt är fristående i par om två och två. I serien får man följa en grupp rättsmedicinexperter, som hjälper polisen att lösa olika brott. Spännande och lite otäckt, fast inte lika otäckt som "Dahmer".
För min del blir det faktiskt mest strömnings-TV numera. Det är ju så smidigt att kunna titta när man vill, och att kunna se flera avsnitt på raken. Ikväll klämmer vi nog ett avsnitt till av "Dahmer".