Om vi hänger på tippen på lördagar, så har söndagar blivit promenaddag här hemma. Det är helt och hållet makens förtjänst, för hans fru är en riktig soffpotatis. Men röra sig behöver hon, för flåset är verkligen inget att skryta hem om. Vi går lite olika rundor, men idag tog vi oss nerför backen och svängde in mot Hembygdsparken. Där är det fint alla tider på året, men kanske på hösten i synnerhet. Det är ett friluftsmuseum med ett 15-tal byggnader, varav de flesta har flyttats hit i början av 1900-talet. Väldigt charmigt.
Nedanför Hembygdsparken kommer man ner på en motionsslinga, som löper parallellt med Helge å. Fortsätter man en bit på den, så kommer man ner till Gamla bron, som har gett vår by sitt namn. Det är en gammal stenvalvsbro, som numera endast är öppen för gångtrafikanter och cyklar. Visst förväntar man sig nästan att bockarna Bruse ska bo där under?
När man korsar väg 119 som går genom byn, så fortsätter promenadstråket längs ån. Längre söderut blir ån nästan bred som en liten sjö.
Om man fortsätter på den bredare grusgången, så rundar man en damm och kommer så småningom upp på en villagata, men om man vill gå lite längre kan man vika av på en naturstig in bland lövträden. Det är nästan lite sagolikt att gå där, men man får akta var man sätter fötterna så att man inte snubblar på någon trädrot och kasar ner i vattnet. Nu när det ligger blöta löv på marken är det lite extra halt.
Stigen slutar med några branta stentrappor, som leder upp till den nya kyrkogården i utkanten av byn. Den har ett eget litet kapell och vackra kulor på grindstolparna. Här kan man fortsätta över en större väg och runda hela byn på andra sidan om man vill, men idag vände vi här och gick hemåt igen.
