Måndag igen. Vad ska man säga om det? Man vet ju att det blir det en gång i veckan, vare sig man vill eller inte. Ändå är man alltid lika paff när klockan ringer. Fast just imorse försov jag mig faktiskt, för första gången på evigheter. Förvisso bara tjugo minuter, och förvisso utan att någon egentligen märkte det, men tillräckligt länge för att skapa otakt resten av dagen. Så kan det gå. Jag får skylla på att det är måndag.
Fast nu drabbas jag av insikten att måndag är körövningsdag! Bättre vitamininjektion får man faktiskt leta efter. Plötsligt seglar måndagar helt otippat upp på topplistan över veckans bästa dagar. Ikväll lägger jag väckarklockan (= mobiltelefonen) på behörigt avstånd, så att jag måste gå upp för att stänga av den imorgon bitti. Då är det tisdag igen. Vad ska man säga om det?