Ett kilo minnen

Tänk, nu har jag snart bott här i tre år! Ibland får jag frågan om jag saknar mitt förra hus och trädgård. Men nej, det är faktiskt inget jag går och tänker på speciellt mycket. Det är klart, vissa saker där kan jag väl sakna i mitt nuvarande boende. Det privata, det insynsskyddade. Det gick ju inte att se trädgården utifrån gatan, och jag tror inte grannarna såg speciellt mycket heller. Det var också tystare, här hörs bilar från gatan, vilket jag inte riktigt har vant mig vid. 

Och att kunna "måla" med stora penseldrag, göra stora rabatter, och ha stora träd. Se mitt fina valnötsträd längst till vänster. 

Som de sista åren blev riktigt stort så det knappt fick plats på bild... Och mitt skötebarn, pilen, som från en liten pinne blev gigantiskt, på bara 16 år. 

Häromdagen såg jag en annons på färska valnötter, så jag slog till på ett kilo. Så gott ju när de är färska! 

Och jag kämpar på med att insynsskydda. Utanför köksfönstret har nu gräset växt. 


Det syns kanske inte så bra på bild, men till vänster om gräset har jag ett träd, om några år så hjälper det väl till lite bättre som insynsskydd. 

Är du ny här, och blir lite nyfiken på hur det såg ut i min förra trädgård, så är väl fyra inlägg med rubriken  "20 år i min trädgård" en rätt bra sammanfattning om allt vi gjorde, du hittar den här. 

Subscribe to receive free email updates: