Någon gång förra året köpte jag en karmstol på en loppislada i grannbyn. Jag tyckte att den flagnande ljusgråa färgen var riktigt vacker, och den smäckra modellen med kurviga armstöd och ribbad rygg likaså. Dessutom var snickeriet gediget, så där som det ofta är på riktigt gamla möbler. Det rosa tyget den var klädd i var förvisso både solblekt och fult, men sånt går ju alltid att byta. När vi kom hem testade jag att sätta stolen på glasverandan, men trots att jag tänkte bort det fula tyget såg den i ärlighetens namn faktiskt mest sjavig ut. Därefter hamnade den i garaget istället, och där blev den stående ända till igår. Spara, slänga, sälja eller skänka till välgörenhetloppis? Det var frågan.
Beslutet blev att spara den, men inte i det skick den var. Lördagseftermiddagen ägnade jag sedan åt att skrapa och slipa träet rent från den flagnande färgen, och igår målade jag om allt med Ottossons linoljefärg i nyansen Övedsgrön. Det fula rosa tyget är också ett minne blott, men jag sparade undertyget och stoppningen. Sen testade jag att ställa ut stolen på glasverandan igen, och nog kommer den passa bra där, när den är omklädd och klar?
