Det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan projektet med bastustugan påbörjades, men jag drabbas fortfarande av rysningar av välbehag varje gång jag sitter på den där bänken vid husväggen och begrundar vad vi faktiskt har åstadkommit under dessa år. Det har verkligen varit en total transformering från sly, ogräs och vildmark (eller moras som vi brukade kalla det) till att plötsligt ha blivit den allra finaste delen av trädgården. Folk som kommer hit på besök för första gången blir alltid så förvånade över att det liksom fortsätter där nere, för det anar man inte riktigt när man ser det från framsidan. Och folk som har varit här förut blir ännu mer förvånade, för de minns ju hur det såg ut innan. Nu är området runt stugan som att komma ner i en hemlig trädgård, eller som en trädgård i trädgården.
Vi är fortfarande så nöjda över att vi valde att lägga naturgrus över stora delar av markytan, och att man kan gå hela vägen runt huset. Det gjorde vi i tre olika etapper: Framsidan först, sedan kortsidorna och sist baksidan. Det ena ledde liksom till det andra, men vi hann suga på karamellen ett helt år mellan varven. I efterhand tycker jag att det känns riktigt klokt att vi gjorde så, för hade vi gjort allt på en gång hade vi nog knäckt oss helt. Vi grävde ju allting för hand, puh! Nu fick vi dessutom tid att känna efter hur vi faktiskt ville använda utrymmet.
Varje sida av stugan bildar liksom ett eget trädgårdsrum. Framsidan är som en liten entré till det som komma skall, och på södra kortsidan skapar planket en liten innergård.
En öppning mellan planket och husväggen leder sedan vidare in i ännu ett oväntat trädgårdsrum bakom stugan. Det ramas in av ett tjockt blandbuskage som bildar hörn mellan oss och tre andra grannar.
Jag är så himla glad för trädet som står bakom stugan. Dels är det ändå något visst med uppstammade stammar, dels bildar trädets krona ett ljuvligt grönt tak över det här området och skapar en nästan sakral känsla. Det känns som om man står inne i en lövkatedral.
I hörnet där den gröna stolen står på bilden här nedanför skulle vi vilja sätta upp en nätt liten redskapsbod direkt mot planket. Det skulle vara väldigt praktiskt att ha någonstans att ställa in städutrustning till badtunnan, en extra kratta till gruset och lite annat smått och gott som kan vara bra att ha nära till hands. Ett tag funderade vi på att bygga en egen from scratch, men nu är vi mer inne på att köpa en byggsats. Det blir något att hålla utkik efter i höst, då det brukar vara lite rea på sådant på byggvaruhusen.
På den norra kortsidan öppnar sig trädgården upp i ett stort grönområde med planteringar, och gruset fortsätter i en smalare gång bort mot baksidan på växthuset och rosportalen upp mot gräsmattan framför köksträdgården. Allt detta är också grävt för hand. Jag har nog varit en mullvad i ett tidigare liv, hihi!
Nu har vi gått ett helt varv motsols runt stugan och är tillbaka upp mot framsidan igen.
Stolpen där den svarta kråkan sitter ställde jag ner i murgrönan mest på skoj. Där har den sedan blivit kvar, och nu är jag inne på att sätta flera sådana låga stolpar lite här och där i planteringarna längs grusgångarna, iallafall på norrsidan. Jag gillar känslan av bryggpollare, men också att det blir ett enkelt element av struktur i allt det lurviga gröna. Det där är ju inte så svårt att göra. Bara att åka till bygghandeln i byn och be dem såga upp en 70x70-stolpe i lagom långa delar och sedan slå ner dem med jordankare i marken.
Vi älskar verkligen vår hemliga trädgård. Det finns några kvadratmeter vildmark kvar att gräva bort innan alla etapper är klara, men det får nog bli ett projekt till hösten när det är lite svalare och inte fullt så torrt i marken. Fast klar blir man ju aldrig. Det kommer alltid finnas nya saker man vill göra i sin trädgård.
