Redan häromkvällen hade vi besök av en pytteliten igelkottunge, som rotade runt bland stockrosorna i rabatten på framsidan av huset. Jag dog nästan sötdöden, så bedårande! Vi undrade var den hade sin mamma, men hon syntes inte till då. Ikväll när jag var ute och vattnade kom både mamman och ungen lufsandes sida vid sida ut ur buskarna, och sen stod de blickstilla och spanade in mig och vattenslangen en lång stund. Vilket Kodak moment, alltså! Men någon kamera hade jag ju inte tillhands då. Jag sprang in för att hämta den, men när jag kom ut igen hade de naturligtvis traskat vidare in i buskarna igen. Efter ett tag stack den lille ut huvudet en stund. Hej, du lille!
Det är allt bra mysigt med lite wildlife i trädgården. Iallafall när besökarna är söta och inte förstör. Kom gärna igen, små vänner!