Idag har jag försökt helga vilodagen. Inga större projekt, alltså. Maken och jag tog en liten biltur till närliggande Lönsboda för att besöka tre loppisar där. Vi konstaterade dock att vi nog har blivit kräsna (eller prylmätta), för vi köpte ingenting. Jag tänker mest att jag borde rensa ut mitt stash av grejer i ladan och ha en egen loppis, innan jag kommer hem med något nytt. Det där med att man blir klokare med åren verkar ju faktiskt stämma, hihi!
'Climbing Bonica' har slagit ut på rosportalen ner mot bastustugan. Det är en oerhört tacksam ros, för den får varken speciellt mycket sol eller omvårdnad. Men kärlek på avstånd får den desto mer. I love it! Som ni ser sitter julens ljusslinga kvar på portalen. Den har blivit kvar där efter två vintrar i rad, och på ett sätt är det ju ändå praktiskt att slippa hålla på och krångla med att sätta upp och ta ner den. Fast nu åker den ändå ner, för jag har visst råkat klippa av sladden till den med häcksaxen...
Vi har två stora vinbärsbuskar på framsidan av tomten, och i år dignar grenarna av bär. De borde plockas av exakt just nu, men vi är så himla dåliga på det. Att safta och sylta är inte vår melodi, men maken är iallafall duktig på att äta mängder direkt från busken, och det gör duvorna med när vi inte är i närheten. Jag ska nog plocka av och styckfrysa några att ta fram och ha som dekoration. På Hedentorps plantskola förra helgen hade de dekorerat både sallad och kakor med vinbär, och det var så himla fint.
Själv är jag duktigare på att äta jordgubbar. Det mognar en del nere i köksträdgården, som jag äter direkt från plantan, men det blir även en hel del köpta bär. Det finns inget så gott som svenska jordgubbar. När vi hjälpte till att tömma mina föräldrars sommarstuga plockade jag åt mig en jordgubbsskål från Bruka, som jag själv har köpt en gång i tiden. Ni som var vuxna i slutet av 90-talet och början av 00-talet minns säkert att de här skålarna var himla populära då. Jag vill minnas att de fanns i flera olika storlekar och med flera olika texter.
Imorgon börjar semestervecka nummer två. Det känns som om jag redan har varit ledig i en hel evighet. Jag älskar att helt tappa greppet om vilken veckodag det är och låta semesterdagarna gå in i varandra. Det är verkligen ett vinnande ledighetskoncept för mig, och det tänker jag fortsätta på.