Ledig fredag och uppehållsväder har naturligtvis lockat till en dag i trädgården. Jag har klippt gräset, och så har det äntligen kommit vatten i kopparbaljan i rabatten vid uteplatsen. Baljan står ute året runt, och efter vintern hade den gamla silikonklutten som täpper till hålet i botten börjat ge med sig. Lite ny silikon rådde bot på det, och nu verkar det som att baljan håller tätt igen. Sen kunde jag äntligen sätta igång min gamla trogna solcellsfontän. Det är alltid lika fascinerande att konstatera att den fortfarande fungerar.
Den där fontänen är absolut en av mina bästa trädgårdsinvesteringar. Jag vill minnas att den kostade 249 kronor på Harald Nyborg, och den har fungerat hur bra som helst sedan 2016 (peppar peppar), och det trots att jag är allt annat än snäll mot den och glömmer den utomhus över vintern vissa år. Modellen är enklast möjliga: En pump som man sänker ner i vattnet, ett munstycke som sticker upp ovanför ytan och en sladd till en solcellspanel på spett, som man trycker ner i jorden i ett soligt läge. Fontänen funkar förvisso inte när det är molnigt ute, men det bekommer mig inte så mycket.
Eftersom det har varit molnigt ute större delen av dagen, så passade jag på att klippa buxbomkloten. Jag tycker det är allra lättast att klippa den runda formen med en helt vanlig stor kökssax, så det gör jag. Vis av erfarenhet har jag dock alltid handskar på mig, för en sommar nötte plasthandtaget på saxen upp ett stort öppet köttsår på insidan av tummen. (Inte så mysigt...) Det finaste av kloten är det allra äldsta, som växer på hörnan mot källartrappan.
Tre betydligt mindre buxbomklot finns i rundeln framför köksträdgården, och de börjar också ta sig riktigt bra. Det är alltid lite av ett lotteri, det där. Jag får erkänna att jag har fått slänga en hel del buxbomsklot genom åren, och ändå kan jag inte låta bli att köpa nya. I den här planteringen skulle jag vilja gräva ur lite i framkant och sätta något som täcker den bara jorden. Det får jag skriva upp på att-göra-listan.
