I äppelträdet hänger ett sista spår av vintern 2021-22. Ett urätet kokosfiberskal, vars tidigare innehåll var kokosfett och nötter till småfåglarna. Jag har helt missat att det hänger där. Nu låtsas jag att det är ett litet kolibribo. Eller ett litet bo för gnuttarna, hihi!
Annars är det baske mig inte mycket som minner om vintermånaderna längre. Efter helgens rikliga regnskurar har trädgården fullkomligt exploderat, och det känns som om allt är på väg att slå ut i blom samtidigt. Kan vi inte bara stanna världen en stund, så att man hinner njuta av allt man har väntat och längtat efter så länge?