Jag känner mig fortfarande helt omtöcknad efter resan till Amsterdam. (Och det beror verkligen inte alls på intag av omtöcknande substanser, för sådant undanbeder jag mig å det bestämdaste.) Är det alla intryck som gör att hjärnan känns som bomullsvadd? Är det det intensiva tempot? Är det alla tusentals steg och timmar man har traskat runt under fyra dagar? Eller kan det helt enkelt vara ålderns rätt? Hujedamig... Till min tröst kan jag säga att mina kollegor inte är speciellt pigga de heller. Det är ju ändå för väl att det inte bara är jag som är mossig.
Ja, mer än så blir det inte på bloggen idag. Och bilden har för övrigt inte någonting med någonting att göra. Mer än att den är söt, hihi!