Det sköna med påsken är att traditionerna kring hur firandet ska vara inte alls är lika cementerade som de är med julen. Förväntningarna är mer avslappnade, på något vis. Hos oss innebär det att det blir lite olika år ifrån år, inte minst när det gäller påskpyntet, som alltid sker mer eller mindre spontant. När vi storstädade på vinden förrförra sommaren blev resultatet iallafall att så gott som alla påskgrejer hamnade i samma låda, vilket gör urvalet lite lättare. I år fick min lilla samling av porslinstuppar komma upp i tallrikshyllan i gröna rummet. Det blev riktigt trevligt. Jag hade faktiskt inget minne av att de var så många.
Den största tuppen var för stor för hyllan, så den hamnade på matbordet istället. Jag lade en nystryken duk på bordet, stoppade honungsgula ljus i träljusstakarna och hortensia i Eklaholm-krukan. Kanske inte det mest påskiga man har sett, men tillräckligt vårfräscht iallafall. Här avnjöt maken och jag en påsktallrik till lunch idag, men i övrigt har vi inga livsviktiga traditioner när det gäller påskmat heller. Det kan lika gärna bli lövbiff och pommes frites, hihi! Det var ju faktiskt festmat på 70-talet, när vi växte upp.
