Förra året längtade jag efter att få påskpynta i mitt nya kök. Det var bara det att vi inte hade något nytt kök när påsken väl kom, så av pyntandet "bidde" det ingenting. Renoveringskaos rådde dessutom i resten av huset, så det blev inte så värst mycket pyntat på andra ställen heller. I år är jag sugen på att ta igen det där med råge. Jag sitter och tittar igenom mitt bildarkiv för att få lite inspiration från gågna påskar. Påskliljor är ju naturligtvis ett måste. Både inomhus och utomhus. Förra året hade jag ett helt gäng i den gamla stenkrukan på piedestal, och det kopierar jag nog rakt av i år.
Buketter i påskens färger inomhus vill man ju också ha, och så är jag barnsligt förtjust i min lilla samling porslinstuppar. Här är ett gäng...
... och här är några till. Det blir alltid en rolig masseffekt när man samlar många av samma på samma ställe, så det ska jag nog göra i år.
En liten samling kycklingar har jag också. De ska nog få gå och picka på fönsterbrädan ovanför vasken.
Ägg är ju påskigt, så klart, fast äggkoppar använder vi faktiskt inte, för det är godare att skala äggen och äta dem rätt upp och ner eller i halvor med lite majonnäs på. Men det hindrar ju inte att man ställer fram ett par fina gamla äggkoppar ändå. Man kan ju ställa okokta ägg i dem, hihi!
Godisägg är vackra att ha i skålar som dekoration. Problemet är bara att de inte blir så långvariga där, för jag är duktig på att moffa i mig allt som innehåller socker...
Då är det desto svårare att äta stenägg. Dessa ligger faktiskt i trätråget året runt. Alla kommer från loppis, och jag brukar köpa nya så fort jag hittar några i färger som jag gillar.
Ägg som går att hänga i påskriset är ju också trevligt. De här med små fjädrar är naturliga och fina.
Fast halva nöjet med påsken är ju att man kommer undan med att vara extra färgglad och kitschig. De här små hängena med kycklingar i plast älskar jag just därför. Dessutom gör de mig vansinnigt nostalgisk, för sådana här hade mormor i sitt påskris när jag var liten på 70-talet, och säkert före det också. De är också alltid ett givet loppisköp när jag hittar dem.
En påsk hade jag vattenfyllda glasägg i köksfönstret, där man kunde stoppa ner riktiga blommor och blad. Dem ska jag nog försöka leta reda på i år också. Ligger de i påsklådan på vinden, tro? Jo, jag har faktiskt en sådan, men sen har jag även spritt ut grejer på andra ställen, och dem hittar man inte alltid så lätt.
I den här lilla gömman får man inte plats med så mycket snask, men en och annan karamell kanske jag kan få ner ändå. Som ett hemligt litet nödförråd, hihi!
Förra påsken hittade maken och jag de här roliga kompisarna i skyltfönstret på välgörenhetsloppisen nere i byn. De skulle nog egentligen kunna stå framme året runt, men nu har de hamnat i påskpyntlådan.
Den gula kaffepannan är ett givet inslag på påsken. Och min hare från New York måste också få komma fram. Den har en rejäl höftledsfraktur, eftersom jag slog ner den i golvet för ett par år sedan, men lite Karlssons klister fixade den värsta biffen.
I år har jag ju en ny påskhare, som jag släpade hem från en loppis härom helgen. Kan inte den bli kul med en blomkruka i på trappen, så säg? Kitschigt är påskens melodi, som sagt.
Och så påskkärringarnas påskkärring: Min gamla trollpacka med nickande huvud, som är min egen gamla leksak från 70-talet. Hon är det mest bedårande påskpyntet av dem alla!
Och påskfjädrar, förstås. Jag har redan införskaffat vackert gröna fjädrar från Blomsterlandet, men jag brukar ha flera olika uppsättningar, både inomhus och utomhus. De här turkosa fjädrarna var ju ovanligt sobra för att vara jag, hihi!
Påsken 2022 går jag kanske alltså all in på påskpyntet. Fast det är ju en försvinnande kort högtid i jämförelse med advent och jul. Det blir ju i ärlighetens namn inte så himla många dagar som grejerna får stå framme, och att plocka bort är ju som bekant inte lika roligt som att plocka fram. Lagom är kanske ändå bäst. Vi får väl se.