Jag tittade upp i päronträdet och blev plötsligt varse om den dagsaktuella symboliken i en sönderhackad fågelholk. Hur en större fågel cirklade runt holken i flera veckor, för att sedan med våld hacka sig in i småfåglarnas bo. Hur rädda de små fåglarna måste ha varit där inne, medan anfallet pågick där ute. Hur de satt där och kurade tätt intill varandra i hopp om att det otäcka snart skulle vara över.
Hur småfågelpappan stannade kvar för att strida mot den stora fågeln, för att ge mamman och de små fågelbarnen en chans att fly hals över huvud. Hur de flydde för sina liv till en helt annan trädgård, där de aldrig hade varit förut. Hur den stora fågeln egentligen inte ens brydde sig om holken, när den väl var tom. Hur den hackade sönder den och jagade bort småfåglarna bara för att visa att den kunde. Ja, symboliken i en sönderhackad fågelholk är verkligen påtaglig dagar som dessa...