Söndagen har onekligen bjudit på en hel del ljuspunkter. Nils van der Poel vann OS-guld i skridsko, och maken och jag fick styr på en krånglande hydrofor med lite assistans av en film på YouTube och ett snabbt samtal med en VVS:are. Stundtals har vädergudarna bjudit på sol och blå himmel, och vi hann ta oss en liten promenix längs Helge å innan det drog ihop sig till regn igen.
Efter lunch körde jag en sväng till en söndagsöppen loppis i grannbyn som heter Fabriken. (Det ligger nämligen i en gammal skofabrik.) Jag hittade inget speciellt som jag ville ha, men det är alltid så välordnat och fint där, och utbudet är en trevlig blandning av gammalt och nytt. Vill man fika säljer de det också, men det hoppade jag över idag.
Istället kom jag hem lagom till att maken hade bryggt eftermiddagskaffe, som avnjöts i sällskap av min vackra helgbukett. Är den inte ljuvlig, så säg? De där fransiga tulpanerna ser nästan ut som vita fjäderdun.
Nu när vi har fått styr på hydroforen, så blir det bastubad i eftermiddag. Det vågade vi oss inte på igår kväll, eftersom vi inte visste om vattentrycket skulle palla trycket (pun intended) för dusch efteråt. Nu ska det inte vara något problem.
Och sen är man ren och fin och redo för en ny arbetsvecka. Vågar man tro att det här blir veckan då vi faktiskt lägger pandemi och restriktioner bakom oss en gång för alla? Jag vågar inte riktigt ropa hej, men önskar av hela mitt hjärta att det blir så. Som så många andra är jag så evinnerligt trött på det här. Nu vill man börja leva igen.