Nog är det lite ovant att gå upp i ottan igen, efter att man har sovit till långt in på förmiddagarna i två och en halv veckas tid. Ovant är det också att ha riktiga kläder på sig, när man är van vid att gå runt i pyjamas och raggsockar. För att inte tala om hur ovant det är att ha smink i ansiktet och inte kunna gnugga sig i ögonen som man vill. Ovant har det också varit att släcka sänglampan i vettig tid om kvällarna. Fast efter bara två jobbdagar sitter jag redan och smånickar i fåtöljen redan tidigt på kvällen. Tänk så snabbt det går att lägga om sina rutiner.
Imorgon pallrar jag mig upp i ottan ännu en gång, men sen väntar fyra dagars ledighet igen. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte tycka det är det minsta ovant att ändra tillbaka alla rutiner till sovmorgon, pyjamas och nattsudd igen. Tur att man är flexibel, hihi!