Bloggtorkan är verkligen maximal så här års. Vad i hela friden ska man blogga om, när fotoljuset är näst intill obefintligt om dagarna och man mest bara har gammal skåpmat i sitt bildarkiv? Tja, då får man bjuda på gammal skåpmat, helt enkelt. Ska vi ta oss en titt på dagens datum de elva år som vi har varit permanent boende på Solhäll? Here we go:
Den 25 januari 2021 gnällde jag både över coronatristess och det faktum att januari är en allmänt tradig månad. Jag hade kunnat skriva ett inlägg om precis samma sak idag. Ingen förändring har skett på ett helt år, med andra ord. Vilken tur att jag inte visste det då.
Den 25 januari 2020 var jag fortfarande lyckligt ovetande om vad som komma skulle, och det bara några veckor senare. Då var vi på loppisrunda i Lönsboda, vilket i och för sig inte heller skiljer sig så mycket från hur aktiviteterna vi har på helgerna i januari i år. En konstig men vacker gjutjärnstyngd blev ett av fynden den dagen. Nu ligger den i gruset utanför bastustugan.
Den 25 januari 2019 låg jag i soffan och bölade över ungdomsfilmen "Jag saknar dig" på TV, samtidigt som jag käkade ägg, korv och croissanter. Tidigare på dagen hade jag kört en runda till en loppis och lämnat fyra kassar med utsorterade grejer, men kom visst ändå hem med några udda tallrikar som hamnade i den dåvarande hyllan i köket.
Den 25 januari 2018 visade jag de röda skidorna som stod kvar på husknuten, som ett minne av julen 2017. Då hade jag inte orkat städa bort julen utomhus än, och det har jag faktiskt inte direkt gjort i år heller.
Den 25 januari 2017 provade jag mitt livs första riktiga glasögon, efter en synundersökning som visade att min syn var lite all over the place. Jag såg minsann fram emot att få se så där smart ut som jag tyckte att alla andra glasögonprydda människor gjorde. Om jag lyckades med just det förtäljer inte historien, men nu ser jag bättre iallafall.
Den 25 januari 2016 stack jag ut kameralinsen genom verandadörrarna för att dokumentera att vi hade fått riktig vinter. Den varade i ett par timmar innan den smälte bort.
Den 25 januari 2015 kan ni aldrig gissa var jag var. På loppis! Och jag kom hem med ett nytt hallbord i gediget trä med svarvade ben för den makalösa summan av SJUTTIO kronor. (Jodå, jag skrev med stora bokstäver då också.) Bordet har vi kvar än idag, men spegeln är ersatt med en större. Den där krukväxten minns jag inte ens, så den tog jag nog kål på för länge sen.
Den 25 januari 2014... Ja, nu börjar det bli pinsamt, för jag var på loppis då också. Den gången kom jag hem med en zinkbalja, och drog ett klassisk kemilärarskämt: "What do you zink?"
Den 25 januari 2013 hittade jag en påse vaktelägg i ett skåp, som jag arrangerade med lite mossa på ett silverfat under glaskupa. Och sen låtsades jag att det var vår.
Den 25 januari 2012 fick min fina Lisa Larson-Pippi komma ut på vädring från vitrinskåpet. För en kort stund tänkte jag att hon passade bra på fönsterbrädan, men ganska snart fick jag kalla fötter och satte in henne i skåpet igen. Hon är fortfarande en av de käraste ägodelarna jag har, och jag skulle bli så himla olycklig om hon gick sönder. Eftersom jag är en av de klumpigaste personerna jag känner (och maken en annan) så står hon bäst bakom glas, helt enkelt.
Den 25 januari 2011 visade jag upp min samling av udda loppisljusstakar, som jag spraymålade med matt sprayfärg från City Gross vartefter jag hittade nya. Idag tänker jag att det hade varit fint med en lika stor samling mässingsfärgade ljusstakar, men var sak har ju sin tid.
Gammal skåpmat är ju ändå rätt kul ibland. Iallafall för bloggerskan, som fick sig en promenad down memory lane. Vad ska jag hitta på till imorgon, månntro? Ett inlägg om den 26 januari känns ju lite fantasilöst...
