Sommaren 2021 finns det inte speciellt mycket att se tillbaka på när det gäller förändringar i trädgården. Istället blev det ett riktigt pausår, då jag faktiskt tog mig tid att stanna upp och bara njuta av allt som redan är gjort. Det mest revolutionerande som hände var att jag gjorde rabattrundeln framför köksträdgården lite större i omkrets, och att jag äntligen grävde bort grässträngen som var kvar på vänster sida av det gamla äppelträdet i bakgrunden på bilden här nedanför. Ja, det var väl ungefär det som hände.
Vad har jag njutit mest av det här trädgårdsåret, då? Jo, bland annat tulpanen 'Apricot Beauty', som blommade så fint i slänten på norrsidan av bastustugan. Äntligen hade jag dessutom lyckats sätta lökarna så där tätt att det faktiskt blev lite wow-effekt. I höst har jag inte satt några tulpanlökar alls, så det återstår att se om det kommer upp något överhuvudtaget nästa år.
Blomningen på 'Cunningham's White'-rhododendron, som jag planterade förra året, var också en särdeles angenäm uppevelse. Blommorna blev (som namnet antyder) vita så småningom, men var nästan som allra vackrast när den hade ljuvligt ljusrosa knoppar.
Nejlikroten 'Mai Tai' var förra sommarens stora förälskelse, och i år levererade den baske mig ännu mer. Den blommade tidigt men länge, och jag gjorde mig små ärenden ut i trädgården för att titta på den i tid och otid. Tänk om den till och med blir ÄNNU finare nästa år? Är det ens möjligt?
'Constance Spry' har gett mig så mycket glädje i flera års tid nu. Hon är så pålitlig och blommar lika fint säsong efter säsong, utan speciellt mycket fjäsk. Hos mig är hon rosornas ros varje år.
Säsongens nya upptäckt var blomstertobak, som visade sig bli sommarens tacksammaste sommarblomma. Den blommade och blommade och blommade. Efter regn såg plantorna förvisso rätt mosiga ut, men den kom alltid igen. Blomstertobak måste jag absolut ha nästa år också.
Och så blev det ytterligare ett riktigt smällkaramellår när det gäller stockrosor i allsköns färger. Jag är så lycklig över att de äntligen har etablerat sig i vår trädgård. Det tog verkligen sin tid, men nu hoppas jag att de är här för att stanna.
Dahlian 'Otto's Thrill' fick jag vänta länge på i år, men när den väl kom så var den precis så där snygg så att man nästan trillade baklänges av hänförelse. I övrigt kändes alla andra dahlior faktiskt ovanligt tråkiga i år. Till nästa sommar ska jag nog gallra lite i samlingen och köpa lite nya roliga sorter istället.
Nog är det ändå en av tjusningarna med att ha trädgård, att man liksom aldrig vet på förhand vad som kommer att bli fint och vad som inte kommer att fungera alls. Varje år bjuder på sina överraskningar. "My garden is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get," skulle säkert Forrest Gump ha formulerat det om han var trädgårdsnörd.