Nog är det lite snopet så här års ändå, när man plötsligt inser att man har merparten av årets trädgårdssäsong bakom sig. Det känns ju som igår när man gick omkring med det där förväntansfulla lyckan över att alla härliga veckor man hade framför sig. Men å andra sidan är det nog just det där som är tjusningen med det hela, att det inte varar för evigt, men att man samtidigt vet att allt börjar om på nytt nästa år. Årstider är vemodigt och vackert på samma gång.
Nu finns det förvisso mängder av saker kvar att göra i trädgården, och det är ändå ganska lång tid kvar innan vintern kommer, men all inspiration jag hade i början av maj är liksom borta med vinden i slutet av september. Det där med att plocka undan grejer på hösten är ungefär lika tråkigt som det är roligt att ta fram dem på våren, och att höststäda i växthus och rabatter är inte alls min melodi. Det hoppar jag faktiskt över helt och hållet. Sån är jag, tralala. Fast några pumpor och en och annan kruka med ljung ska jag nog iallafall ordna med. Jag har faktiskt grejer hemma redan, men jag har inte fått tummarna ur att sätta fram dem än. Vi får väl se när det kan tänkas bli av.