Tänk att hon äntligen är på plats nu. Smeg Victoria - kökets primadonna. Jag är den första att erkänna att det på inga sätt är vårt matlagningsintresse som har avgjort valet av spis, utan enkom den läckra designen. Det är ju så jädrans snyggt med retromodellen i cremefärgad emalj, som verkligen knyter ihop hela köksrenoveringen på ett otroligt bra sätt. Inte minst kaklet kommer mer till sin rätt nu. Nu råkar det i och för sig dessutom vara en himla bra spis, så kanske blir det mer vågade kulinariska utsvävningar än pulvermos och Mamma Scans köttbullar på Solhäll framöver, hihi!
Så många turer det har varit kring denna spis. Först blev ju leveransen uppskjuten gång på gång, på grund av både tillverkningsförseningar och importproblem på grund av Covid-19-situationen i Europa, och när spisen väl dök upp flera månader försenad, visade det sig att den inte gick in i öppningen mellan skåpen. I hantverksbranschen räknar man nämligen kallt med att alla 60-spisar har en faktisk standardbredd på 59,6 cm, men i det här fallet visade det sig att spisen verkligen är exakt 60 centimeter, vilket kökssnickeriet blev väldigt förvånade över. Det där ordnade sig ju till slut ändå genom att de skickade hit en rutinerad montör, som helt sonika fräste bort en pytteliten bit från sidan av det vänstra bänkskåpet. Ytterligare en försvårande omständighet är att "ledstången" som sitter högst upp på spisen har hörnkanter som bygger ut bredden ytterligare en millimeter på varje sida, men det löstes genom att spisen får sticka ut lite grann. Det ser faktiskt inte konstigt ut alls, eftersom paneldelen med reglagen och ugnsluckorna ändå har en utskjutande design.
Elen ställde också till lite problem. Etersom det inte finns någon "inbuktning" i nederkant baktill på spisen där ett sådant får plats, fick elektrikern helt sonika ta bort eluttaget på väggen och göra en fast installering istället. Just den här spisen har alltså många designlösningar som inte alls är standard för hur andra europatillverkade spisar brukar vara, vilket inte riktigt framgick i produktinformationen när vi beställde den. De är visst lite krångliga, de där italienarna... Men allt är förlåtet, för nu när spisen väl är på plats är den ju så himla snygg.
Vi valde att inte montera på den bakomliggande svarta plåten med produktnamnet, eftersom vi upplevde den som alldeles för iögonenfallande och klumpig i vårt lilla kök. Det gör dock att spisen glipar lite mot väggen, men det ska köksmontören lösa genom att komma hit igen och sätta dit en förlängning av kantlisten på bänkskivan. Det kan nog bli riktigt snyggt. Golvsockeln nertill på skåpsektionerna till höger ska förlängas också, för den är lite för kort i nuläget. Vi har testat alla våra stekpannor och kastruller (tack för tipset om magnet!) och det mesta funkar faktiskt på induktion, med något enstaka undantag. Gladast är jag nästan över att min vattenkokare med inbyggd vissla från IKEA fungerar. Den har hängt med ända sedan jag flyttade till min första egna lägenhet i Malmö i början av 90-talet, så det är roligt att den får hänga med i fortsättningen också.
Utöver det jag skrivit tidigare i det här inlägget, så ska det mjukfogas lite grann vid diskbänken, och sen har maken och jag lite målningsjobb kvar att göra. När listen bakom spisen är på plats ska vi också skruva upp en liten redskapslist i smide på väggen ovanför. Det är alltså lite "finlir" kvar innan vi definitivt kan sätta punkt för vår köksrenovering. Men förhoppningsvis blir detta livets första och enda stora köksrenovering, och då kan man ju stå ut med att det faktiskt tar lite tid. En sak är iallafall redan säker: Vi älskar vårt nya kök!
