I det ena plommonträdet (varav båda är så höga och muterade att man nästan inte fattar att de är plommonträd) längs vår södra tomtgräns dinglar det en mobil i metall. Den har hängt där i ur och skur 365 dagar om året i ett helt decennium nu, och jag tycker att den är så härlig att titta på. När den snurrar bildar den liksom en optisk synvilla. Just nu är bakgrunden extra läcker, med frodigt grönt bladverk, mörklila syrener och djupt vinröda blad på den japanska lönnen. Som en helt oplanerad jewel garden i all sin enkelhet.
En av mina trädgårdsfunderingar kretsar kring det tråkiga hörnet av gräsmattan (läs: mossmattan), som sluttar ner mot den stora buxbomen. Ja, "plan" är ju synd att kalla det, för jag har inte riktigt bestämt vad jag vill göra där. Tidigare hade jag en långsmal rabatt framför buxbomen, men redan förra sommaren började jag flytta bort saker, och nu har kirskålen tagit över. Jag tänker nog iallafall att jag vill runda av hörnet högre upp, så att det blir en grässektion som följer uteplatsens form lite mer. Sen planterar jag nog helst buskar av något slag, för att hålla det enkelt.
