Trädgården är onekligen ofta som allra vackrast när det regnar. Grönskan blir så frodig och färgerna så mättade i det molniga ljuset. Både vita och lila bondsyrener har börjat blomma så smått. Jag har alltid tyckt bäst om de vita, men i år har jag nästan ändrat mig och dras mer till de lila. Som juveler bland grönskan. Några blåa har jag inte, och inte ljuslila heller. Det borde jag kanske se till att ändra på.
Mängder av självsådda aklejor ploppar upp precis där de själva har lust. Jag älskar varenda en av dem och låter dem hållas. De flesta är mörkt lilablå, som den här bakom växthuset. Juvelfärgade, de också.
På marken ligger det vit "snö" i form av kronblad från både äppelträdet och päronträdet. En oundviklig konsekvens av de rejäla regnskurarna. Den buskliknande växten i förgrunden är en plympspirea, som jag köpte som en pytteliten planta på en växtloppis för flera år sedan och som blir större och större för varje år som går. En väldigt trevlig växt att ha om man vill ha en lite gammaldags look i sin trädgård.
En annan perenn som också blir som en stor buske är löjtnantshjärta. Mitt äldsta exemplar växer i halvskuggan under päronträdet och blommar som allra vackrast nu. Som små hjärtan på tråd.
Regn har gjort söndagen lugn och skön. Jag har målat en dörrkarm och oljat en fönsterbräda i köket, men har inte gjort så många knop för övrigt. Skönt med sådana dagar emellanåt.