Förra helgen när jag var ute och sprang så såg jag ett vackert svanpar simma omkring på det vinterstilla spegelblanka mörka glänsande vattnet.
Det var så fint och jag tänkte det var länge sedan jag såg svanar här.
Igår när jag tog samma helgrunda så tänkte jag på svanarna.
De var förstås inte där.
När jag närmade mig hemma igen och kom mot nästa kraftstation och upp på vallen så ser jag något stort vitt som ligger på isen.
En bra bit ut.
Min första tanke är svanarna, så klart...
Sen tänker jag nej det det kan det inte vara, det kanske är sånt där vitt skum som kan samla sig ibland, fast det kändes ju inte så troligt men en bättre tanke än att det skulle vara en svan...
Det var grådisigt och regnet låg i luften och när jag stannade för att se så kunde jag inte säga säkert om det var en svan...
Men det kändes som det.
När jag kom hem så kunde jag bara inte sluta tänka på det.
Det kändes bara hemskt...
Så jag gick tillbaka med en kikare för att kunna se och då såg jag ju klart och tydligt.
Den stora vita kroppen och den långa halsen utsträckt över isen.
Det var en död svan.
Det var en så sorglig och hemsk syn.
Det bara stack till i hjärtat och tårarna kom.
Man vet ju att svanar är tillsammans och håller ihop och jag tänkte på den andra svanen...
Och vad hade hänt...
Var det vintern som kom tillbaka i torsdes eller är det fågelinfluensan...
Jag skrev om detta på instagram efter att det hänt i lördes och blev uppmanad att ringa och rapportera.
Vi hade då redan skrivit in till kommunen att den hittats.
Det finns ingen möjlighet för mig att ta kroppen då den ligger en bra bit ut på tunn is och för analys ska ju ibland kroppar skickas in.
Jag googlade runt om detta när jag kom hem.
Så vi får se vad som händer.
Det var verkligen en så oändligt sorglig syn.
Den vita svanen.
Ensam.
Död.
Liggande på isen.
Isolerad.
På något sätt blev det så symboliskt för hela den tiden vi lever i nu.
Ensamheten.
Döden.
Allt som pandemin lämnar efter sig.
När jag kom springande samma runda idag så låg den kvar.
Ute på den glittrande isen i den kalla vårsolen och jag började nästan gråta, igen...
Det kändes hårt, hemskt, kallt.
En stor vacker svan, vad har den gått för hemsk död till mötes..
Jag vet inte varför jag blir så hemskt berörd av denna svan men jag blir det.
Svanar är stora vackra och symboliska och detta blev så tragiskt.
Som en symbol för ensamheten.
Så vi får se om kommunen hör av sig imorgon eller vad som händer.
Det kan ju vara en naturlig död, men eftersom de uppmanar att man ska rapportera in när man hittar dödar svanar så var det ju bara så som kändes rätt.
Aftonbladet skrev tex i fredags att det är ett "influensalarm bland döda svanar"
Vad ska man tro...
Visst är det fina nya rostiga saker vi fått hem till butiken...
Nu ska jag ta ut min rabarberpaj ur ugnen, japp, det blir rabarberpaj två veckor på raken.😃
Det var så gott när jag gjorde det sist och jag behöver tömma frysen lite på rabarber har jag kommit på.
Till kvällsmat blir det en favoritpasta med ett recept jag fått från en kompis en gång med kyckling, bacon, citron, tomat, ruccola osv.
Hoppas ni haft en bra helg.
Kram från mig.💚