Så kom känslan av våren.
Som ett hopp från ingenstans och med en fart som aldrig vintern kunnat ana.
Som om den låg i bakhåll och tog chansen. Hastigt.
Välbehövligt för oss alla.
Lite lurande och oberäkneligt,
men ändå,
den kom och den svepte bort all snö som bäddat in oss, smälte isen och jorden, och gav oss ljuset sakta
så sakta...
Vilken vecka det varit.
I onsdags så skulle vi nästan korkat upp champagnen.
Jag fick rätt.
Jag fick upprättelse.
Jag fick det åtgärdat.
Den känslan...
Från att ha varit idiotförklarad, nonchalerad, fakturerad, ignorerad, nedtryckt, tystad, tillsagd.
Till; att få rätt!
"Detta är ett exklusivt problem bara för dig."
Jo jag tackar det låter ju nästan flott.
Till att få tekniker som löste det som aldrig skulle behövts!
Förstår ni lyckan och känslan, "nypa sig i armen" var det nästan...
Ja alltså.
Vilken vecka.
Jag fick hjälp och blev trodd och besannad och inte bortförklarad och lagd i arkivet.
Jag är så glad för detta!
(men att det skulle behöva bli och var så...)
Men nu är nu och den pärsen lägger jag bakom mig.
Jag fick ett roligt samtal också igår om att någon hittat en "dikt" jag skrivit här på bloggen och ville använda den i sin fotobok som skulle tryckas.
Så roligt!
Himla fint att någon tycker det jag skriver ibland är extra fint.
Fint så.
Mycket som känns fint efter tuffa veckor av konstanta strider och problem.
Tacksam. Tacksam.
Visst är det ett ord vi ändå lär oss mer om under dessa corona tider...
Och så mycket beställningar det kommit in i nätbutiken nu.
Vi fixar, fotar, packar, bokar hämtning.
Tusen tack alla kunder som gillar det vi gör och har.
