Jodå, nog hittade jag körsbärsträdet idag, fast inte riktigt där jag trodde. Jag hade varit duktig och jordslagit det för vintern i den tomma gamla tvättunnan i köksträdgården. Där var det nämligen fortfarande tom jord efter att jag flyttade 'Noriko'-rönnen därifrån i somras. Ni som har varit med här på bloggen ett tag minns kanske att det lilla trädet bodde där i tunnan i fyra år innan sin flytt, och det trivdes faktiskt riktigt bra där.
Det som var lite synd var att trädet liksom försvann i grönskan, när trädgården var som lummigast om sommaren. I synnerhet som jag inte alltid är så duktig på att hålla efter vår sida av hasselhäcken mellan oss och grannarna... Fast jag gillar ju som bekant när det är rufsigt, hehe!
Desto bättre syntes 'Noriko' de gånger då häcken var helt nyklippt, och då höstfärgerna sprakade som mest i det skira lövverket. Snacka om wawawoom-färg, alltså!
Minns ni hur fånigt lycklig jag blev i somras, när jag behövde ett träd till min nyplantering i slänten vid bastustugan och kom på att jag redan hade ett? Att få upp 'Noriko' ur tunnan efter fyra år visade sig dock vara lättare sagt än gjort, för rötterna hade letat sig genom botten och ner i jorden, men efter lite bökande och många svordomar gick det bra till slut. Och där det står nu kommer det definitivt till sin rätt på ett bättre sätt.
Jag var först lite orolig att det inte skulle klara flytten, i synnerhet som jag fick klippa av rötterna lite grann för att få loss det ur tunnan, men det verkar ha gått vägen. Och när hösten väl kom, så levererade trädkronan samma sprakande färgfyrverkeri som det hade gjort från sin förra plats. Först lite lagom...
... och sen med wawawoom-effekt som heter duga.
Körsbärsträdet är alltså återfunnet och står på tillväxt i den gamla tvättunnan i köksträdgården, och 'Noriko' får förhoppningsvis en vilsam vinter och ny energi att vakna till liv i vår igen. Och så gör man en kort historia lång, hihi!