Kanske bor det en liten Emil i Lönneberga i mig (trots att jag oftast känner mig mer som Pippi), för jag när en viss fäbless för trägubbar. Förvisso inte vilka trägubbar som helst, men vissa som talar speciellt till mig. Till vardags har jag en omaka trio, som står tillsamman i fönstret i gröna rummet. De är köpta på olika loppisar genom åren, men trots att de är olika så passar de ändå ihop på något sätt. En av dem är faktiskt en gumma, men begreppet "trägubbar" får ses som könlöst i sammanhanget.
När adventsstaken sätts upp till advent får det ordinarie gängen semester en månad. Då sätter jag istället upp två andra små trägubbar, som jag ropade in på Tradera förra julen. Det är väldigt behändigt att gilla saker som ingen annan gillar, för jag vill minnas att det enda som egentligen kostade mig något var frakten.
