Jag har börjat smyga in mer juliga inslag så smått. Mormors tyska porslinstomtar ligger fortfarande nerpackade i sin låda på vinden, men en liten Maileg-nisse har satt sig till rätta i korgstolen på glasverandan. Han heter Morten och är dansk. Det där sista borde man kanske ha lite kluvna känslor kring, så här i Corona-tider. Han får nog sitta där i karantän i 10 dagar, innan han får komma in i stugvärmen.
Vi har fler danska inslag här hemma, i form av en lakritsadventskalender som vi fick med oss från svärmor när vi var i Malmö härförleden. Varje lucka innehåller två små men exklusiva lakritskulor med olika smak varje dag. Goda som attan! Favoritsmak hittills: Raspberry (jag) och Salt and Pepper (maken).
Det har blivit lite av en tradition genom åren att det första julkortet alltid kommer från min moster K i Dalarna; så även i år. Fint att något iallafall är som vanligt. Skickar ni fortfarande traditionella julkort? Det är ju ändå himla trevligt att få.
Det går åt mängder med ljus här hemma. Jag har batteridrivna ljus i genomgångsrum, men i röda rummet där vi sitter får det brinna levande ljus. Inspirerad av podden Billgren-Wood har jag gjort en välfylld ljuslåda i det gröna hallbordet, dit jag går och väljer och vrakar. Där försöker jag fylla på så ofta jag kan. Vardagslyx i ordets rätta bemärkelse. Och nej, gubben på bilden är inte min man, utan en gammal teatermask i trä, hihi!
Imorgon ska jag faktiskt köra till jobbet, för första gången på tre veckor. Vi närmar oss slutet på terminen, och det finns saker jag behöver göra som jag helt enkelt inte kan göra hemifrån. Jag känner mig nästan lite förväntansfull.