Att bygga baststuga var egentligen makens stora dröm från början, men nu när den finns, så har även jag blivit frälst och en lika frekvent besökare. Vi bastar i genomsnitt två gånger i veckan, året runt. Vilken himla livskvalitet det är att få tassa ner dit, inte minst efter 8 timmars hemarbete en helt vanlig torsdag.
Det är nästan som en religiös ritual att basta, och för mig är allt runtomkring själva bastubadet lika viktigt. Jag älskar att tända ljus i stugan och marschaller och lyktor på vår lilla innergård utanför. Det blir så himla stämningsfullt och bidrar verkligen till hela bastuupplevelsen.
Vi byter alltid om till badrock innan vi går ner hit, och när vi kommer ner till stugan hänger vi dem på krokarna i det lilla omklädningsrummet. I korgen under bordet finns det frottétofflor om man vill ha det, men när vi går ut för att svalka oss mellan bastubaden hoppar vi i riktiga badskor.
I det gamla allmogeskåpet i det större rummet finns det rena sitthanddukar och även rena badlakan. Här förvarar vi också värmeljus, marschaller, stearinljus, ölöppnare (viktigt!), skrubbhandskar, skrubbsalt och annat smått och gott som kan vara bra att ha. Skopan på bilden hittade jag för 5 kronor på en loppis. Var inte det ett fynd, så säg?
Om man inte har blött håret innan man går in i bastun, tycker jag det är skönt att ha en bastumössa på huvudet. Man ser ut som en rumpnisse i den, men jag kan intyga att den faktiskt fyller en funktion. Jag har tjockt hår, som blir som en varm hjälm över huvudet annars. Dessutom är det skönt att ha en varm mössa på huvudet när man går ut och svalkar sig så här års.
På bastustenarna ligger vår finska bastuande och bubblar och fräser. Den fyller ingen som helst praktiskt funktion, men den är bastustugans egen lilla väktare.
Vi bastar alltid i minst tre omgångar, och däremellan går vi ut och sätter oss på bänken utanför. När det är så kallt som det är nu behöver man inte doppa sig i kallbadtunnan, men mellan april och oktober så brukar vi faktiskt göra det. Maken kan ta sig ett dopp på vintern också ibland, när det inte är alltför kallt i luften. Jag är sjåpigare och håller mig kvar på bänken.
Sen går vi hem i omgångar och duschar i badrummet i huset. Den av oss som ska duscha sist brukar unna sig att sitta kvar i stugan eller utanför på bänken och filosofera en stund. Efteråt är man ren i både kropp och själ resten av kvällen, kan jag lova. Och när man börjar känna sig trött, sliten och kanske lite dyster ett par dagar senare, är det bara att dra igång bastun och göra om allt igen. Livskvalitet, som sagt.