Idag har jag varit ute i trädgården ett par timmar. Jag krattade ihop lite löv (det finns fortfarande gott om den varan) och ställde sedan iordning lite inför advent på utebordet vid laduväggen. Ladan i sig är ju redan juligt röd och fin, men det är kul att pynta lite fläckvis så där. Kul är det också att gräva i ladan och se vad man hittar. Spartanskt är inte min grej, helt enkelt.
På det nedre hyllplanet står blåa hyacinter och mossa i kruka. När de växer till sig får jag ställa dem någon annanstans, men inomhus kan vi tyvärr inte ha några, för maken blir allergisk av den starka doften. På det översta hyllplanet lade jag kvistar av buxbom, som jag klippte av på baksidan av en av våra tremetersbuskar. Jag brukar lägga granris eller grenar av mjuken här, men det hade jag ingen hemma i år. Man tager vad man haver, helt enkelt. Granatäpple är den vackraste frukten till advent.
I den smidda tvåvåningskorgen (loppisfynd så klart) lade jag kuddmossa nederst och en drös med rödlök överst. De håller länge och blir inte uppätna av fåglarna på samma sätt som äpplen blir, och så är de ju så himla vackra i färgen. (Tack för inspirationen, Tamara!)
Två svarta betonghjärtan får ligga på bordsskivan, som är så fläckig och rostig som den bara kan bli. Jag vet inte hur många år i rad jag har skrivit att det här bordet lever på lånad tid, så det skriver jag inte i år, hihi!
Under bordet står julgransfoten och väntar på att få tjänstgöra i röda rummet. Jag tänkte att det var bra att ställa den där, så slipper jag leta i ladan när det är dags.
Det är ju trevligt att mötas av detta när man kommer ut på kökstrappan, även om det är så grönt att man nästan inte kan tro att det snart är advent.
Härligt med lite frisk luft idag, men lika härligt var det att få krypa in i bastun och värma sig efteråt. Nu är jag redo för en ny arbetsvecka.