Maken, som är torsdagsledig, hade dragit igång bastun när jag kom hem idag. Badade i badtunnan gjorde han också, men eftersom jag fortfarande är ganska hostig och förkyld avstod jag båda delarna. Tvära kast i kroppstemperatur är nog inte direkt vad min kropp behöver just nu. Jag tog mig en svängom med vattenslangen istället, vilket var mer än välbehövligt för alla torra krukor. Den lilla blodboken vid badtunnan, till exempel. Fast är det en blodbok, egentligen? Den har inte alls varit lika mörk i bladen i år som den brukar vara. Kan den ha muterat och blivit något annat? Fast jag tycker den är fin som den är.
Alla mina dahlior överlevde den första (och hittills enda) nattfrosten härom veckan. De börjar se lite malätna ut, men levererar fortfarande både blommor och nya knoppar. Jag inser att jag nog behöver märka upp de olika sorterna på något sätt, innan blommorna försvinner, så att jag vet vilken som är vilken när de väl ligger i påsar för vinterförvaring. Det hade jag inte gjort förra året, så i våras hade jag ingen aning om vad som hamnade var, och det var ju lite dumt.
Om livet hade varit som vanligt, så skulle jag ha varit på Bokmässa i Göteborg idag, men nu är det ju som det är. Jag firar egen Bokmässa här hemma istället, med tidigt sänggående i sällskap av Curtis Sittenfelds senaste roman "Rodham". Den är något så galet som en påhittad biografi om hur Hillary Clintons liv hade kunnat bli, om hon aldrig hade gift sig med Bill Clinton. Det låter ju helt koko, men den är faktiskt riktigt fängslande. Och imorgon är det fredag. Det blir fint, det.