Boomerangrabatten (eller midsommarrabatten, som den också heter ibland) vid uteplatsen är verkligen njutbar i sin höstskrud. Mycket har blommat över och vissnat ner för länge sedan, men vidjehortensian stjäl ändå hela showen, så man lägger ändå inte märke till så himla mycket annat.
Ett annat glädjeämne är den lilla praktmagnolian, som skymtar i slänten bakom. Inte för att den är praktfull på något sätt, men den har faktiskt börjat växa på höjden den här sommaren. Jag fick ta bort en ganska stor gren, som plötsligt dog efter den där oväntade frosten i början av maj, och då var det precis som att de övriga grenarna fick mer kraft att växa. Kan det bli ett litet träd av den så småningom, trots allt?
Glad är jag också över den den lilla Astrid Lindgren-rosen, som tidigare stod planterad i den magra jorden vid verandarappan. Där trivdes den dock inte alls, och jag hade så gott som gett upp hoppet om den. Förra sommaren gav jag den så en andra chans i den här rabatten, och nu tar den sig plötsligt riktigt fint. Den är fortfarande ganska späd, men visar iallafall att den vill vara med ett tag till. Man kanske borde hota sina rosor med soptunnan lite oftare, hehe!
