Som jag funderade i våras på vad detta var för nåt jag hade tagit med mig... Jag tänkte att det nog kunde var min morfars Dagöga, men bladen såg ju inte alls ut som dem?
Men visst var det morfars Dagöga! Puh, jag hann bli lite skrajsen att jag inte fick med mig den, för den är ju mig kär, trots att den är gul....😏
Men jag visste att jag sänt med en liten planta till min systerdotter, som byggt hus i Falkenberg, och kanske tänkte jag att blomman ändå stannade i släkten då.
Och lite kul är det att den hamnade just hos henne. Hon heter Anna, och är döpt efter vår mormor, och så har hon precis fått en son, som fått namnet Aron, som är döpt efter vår morfar!
Hon skickade en bild till mig i början av juli, och skrev att "nu blommar mommoblomman". För så kallar hon den, för den har ju (också) stått i hennes mormors (vår mammas) trädgård (blir det krångligt nu...? 😜).
Att jag kallar den morfars Dagöga är ju för att min mamma har hämtat den i hans trädgård. Ja, det var väl min mormors trädgård också förstås, men morfar var trädgårdsmästare, och jag tror att trädgården var hans domäner... Det var i alla fall honom man följde med ut i trädgården, och så pekade han ut var man kunde plocka upp morötter ur landet, som man sen doppade i vattentunnan och åt direkt. Och det var han som alltid kom med en bukett astrar, vid min födelsedag i september...
