Augusti är här, och den började med en helg som blev väldigt bra. Egentligen var den helt oplanerad, sånär som på en sak. Och jag gillar för det mesta när det är helt oplanerat, kan tycka det är skönt. Men i fredags efter jobbet, när jag satte mig, med ett glas vin och en ny trädgårdstidning, och pustade ut efter minst sagt intensiv jobbvecka, så kände jag mig lite tom, och ensam faktiskt, om man nu får vara så ärlig... Snudd på tyckte synd om mig själv lite...
Men så fick jag en påringning av yngsta dottern, som ville umgås, och gärna för mig! Hon gjorde mig sällskap under fredagskvällen, vi åt taco och satt ute till sent, med varsin pläd långt in på kvällen, och hade jättemysigt! Och så ville hon umgås på lördagen
också, fast det var "pappavecka".
Vi åkte ut på roadtrip, hann med några loppisbesök, några sköna timmar med sol och bad på en strand, och så plockade vi solrosor på hemvägen.
Ryftes Grönsaker som ligger i Fole, har ett helt fält fullt som man får plocka av, och så swishar man valfri summa till Barncancerfonden! Fint va!
Fick ett sms under lördagseftermiddagen, en fråga från min stora tjej om jag ville äta med henne. Visst ville jag det, så hon kom hem till mig, och vi satt ute och åt tacorester, och det var ännu en skön och ljum kväll, och vi drack vin och tjattrade... Rätt mysigt ändå med så stora barn att man kan dricka vin med dem ;)
På söndagen fick det bli bull- och kakbak eftersom vi snart skall ha födelsedagskalas här. Och på kvällen var det dags för det som var inplanerat sedan tidigare, nämligen sommarkonserten
"Kom hjärtans fröjd" i en vacker trädgård, som ligger precis ovanför Botaniska trädgården...
Coronaanpassat med 50 personer i publiken, placerade med avstånd!
Alltså, tänk och ha den här utsikten från sin trädgård....
Skönsång av Lee Gotvik och underfundiga monologer med Marie Nilsson Lind. Vackert och fint och roligt!
Lee har en fantastisk röst!
Sen blev det hämtmat på vägen hem, för mig och syrran som jag var på konserten med.
Tänk ändå, vad en helg kan bli bra, trots att den inledningsvis känns lite tom och ödslig...
