Vad pratar jag om för återseende månntro? Mina pioner förstås! Jag grävde upp fem stycken (av alla de 23 jag hade i stora trädgården) och tog med mig hit. De övriga växterna jag tog med mig fick vänta i hinkar och krukor över vintern, men pionerna ville jag ha ner i marken så fort jag kom hit, i november.
Nu har fyra av mina fem pioner som jag tog med, börjat blomma! Här är min fina Edulis Superba, som funnits med sedan starten i förra trädgården, eftersom den stod där när vi flyttade dit. Alltså min första luktpion kan man ju säga. Den här ville jag verkligen ha med mig, den är vacker och doftar så gott samt väldigt blomvillig! Jag tog dock bara en liten bit av den, eftersom den var så stor, resten står kvar och glädjer förhoppningsvis de nya ägarna.
Det var annars verkligen inte lätt att välja vilka pioner jag skulle ta med. Hade ju egentligen velat ta med ännu fler, men dels kan jag ju inte bara ha pioner i denna lilla täppa, det blir lite för ensidigt - och för kort blomningstid! Dels är det ju en del jobb att gräva upp redan etablerade pioner, och de skulle ju dessutom förvaras i krukor i en månad, eftersom jag inte fick tillträde till min lägenhet direkt efter vi hade sålt huset. Och det krävs rätt så stora krukor till pionrötter! Några fick stå i murbrukshinkar som jag hade gjort hål i, och några krukor hade jag sparat sedan vi köpt träd.
En som var rätt så självklar var i alla fall Do Tell (här ovan), och den blommar på sin nya plats nu, med hela tre blommor! En annan, som också var självklar var Coral Charm, men hon tjurar ännu efter flytten, och blommar inte i år.
Sen tog jag en av mina två rätt nysatta Sarah Bernhardt. Den var inte så stor och krävde därför inte så stor kruka, så hon var lättflyttad. Dessutom gillar jag ju det ljusrosa fluffet som en Sarah bjuder på, det är inte för utan som hon är en av de mest populära pionerna.
Den femte då, vilken var det? Jo, den har jag gått och funderat på nu i vår, de övriga visste jag vilka jag hade tagit med (dock visste jag inte vilken som var vilken för inte kände jag igen dem i höstas när jag skulle plantera dem) men den femte... Jag vet att jag velade mellan några stycken, men jag minns inte vilken jag till slut valde...Och nu fast den har slagit ut är jag ändå lite osäker, men jag tror det är Shirley Temple. Jag får vänta några dagar till, blir den vitare och vitare så är det den! Jo, men det måste vara den, den var ju verkligen en favorit. Och i så fall tog jag bara en liten bit av den med, den var rejält stor, så resten står kvar.